Att skriva en uppsats, en rapport eller en skoluppgift som enbart läses av en lärare och som kanske inte ens kommenteras känns ofta inte verklig. Som student själv har jag så många gånger gjort precis detta. Det är klart att man lär sig något på att skriva för läraren, men hur meningsfullt känns det?
Om man arbetar med elever i skolan och de får skriva för en större publik, för klasskamrater, för resten av skolan och kanske för föräldrar och vänner, då händer något. Man vill visa upp något bättre, något man är nöjd med och stolt över. Helt plötsligt infinner sig ett nytt engagemang. Detta engagemang vill jag åt!
4 kommentarer:
Du vet att det är olagligt med falskleg. Ses imorgon kanske.
Tror att det är med lusten som skolan ofta misslyckas, fast man vet att lusten ger engagemang så kör man på i gamla tråkiga spår som har tappat sin mening. Filmandet går ju att foga in i allt, men det får inte heller vara låst vid att bara vara film för alla,alltid.
Nej, filmen är bara ett av alla tusen-miljoner sätt att skapa och gestalta!
Haha! Grym film, Maja!
Skicka en kommentar